När ord inte räcker till men som ändå kan säga så mycket.

När man ser på livet och tänker tillbaka, kan man hitta minnen som är oförglömliga och kommer stanna där förevigt. Men de som funnits men inte finns längre i oss och är förbi, existerar de fortfarande? För när man tittar djupt inuti, kan man se saker som man inte visste fanns. Som var bortglömt. Men om dessa bortglömda minnen nu finns, vart tog resten av de vägen, om man har bevis på ett? Finns de inuti oss, eller svävar de runt omkring oss? Eller kanske delar vi minnen som gör att vi håller ihop? Eller kanske, bara kanske finns de hos oss men ingen vet vart de är, hur de kom dit eller vart de tar vägen när de försvinner?
- jenny lidman