En del av min inspiration.

Om man låter fantasin flöda kan man ibland hamna på platser som man i verkligheten vet att man inte vill vara på. Det är det som är fint på något sätt. Att kunna vara där, minnas, sakna, men att när som helst säga stopp, komma tillbaka till verkligheten och inse att det kanske var bättre förr men att nu kommer förut aldrig kunna bli detsamma som den en gång var. Egentligen är det sorgligt hur värderingar och människor kan ändras med tiden. Dom flesta jag vet ändras till det bättre, skaffar sig livserfarenheter och gör livet till något dom alltid velat göra. Andra tar det längre tid för att hitta rätt plats, att finna värderingar som betyder och komma på hur man behandlar människor man en gång stått nära. Och ibland känner man sig hjälplös för att man bara kan stå på sidan av och titta på, knipa käft och låta dom få sin polett att trilla på plats av sig själv. Men om det är någonting jag lärt mig är det att jag inte kan styra andra människors känslor. Det går inte att trycka sig in i någons hjärta om inte den personen har öppnat upp vägen. Förut hittade tårar fram för att hjärtat hade mer att säga än vad hjärnan kunde ta emot. Men nu har jag bestämt mig för att låta hjärnan trycka tillbaka hjärtat, i alla fall för en stund, tills det mesta är över. Men hur många timmar, dagar eller år det tar, det vet jag inte.
_____________________

Han kallas farbror grå för att han är rätt grådaskig i hyn. Men om man tittar närmre och lyssnar djupare märker man att det inte bara är utsidan som är grå, utan också insidan. Fast insidan är nog mer mörkgrå, för där inne finns det en hel del oro. Oro över att passa in, inte göra fel och komma på vem man egentligen är. En sådan oro som egentligen borde avta med tiden, men som för farbror grås del bara blir större och större för varje dag som går. Han vet inte hur han ska bete sig för att oron ska minska, vad han ska säga eller om det är någon som vill lyssna. Men vad han kommit fram till är att känslor blir lättare att hantera om man gömmer dom djupt under marken eller kastar dom långt ut i rymden. Han satsar på att må bra för stunden och försöka glömma sådant som egentligen betyder mer för honom än vad någonting annat gör. Men han orkar inte tänka, han orkar inte lägga tid på det, för han orkar inte må dåligt.

- maria lidman.