söndag 21 februari 2010

Rygga tillbaka.

Jag vill våga visa mig. Våga visa vem jag är. Jag vill kunna le och skratta med dom, istället för att vara för rädd för att ens få ögonkontakt med någon. Jag vill vara speciell och våga sträcka ut. Våga säga något i slutet av dagen - bara ett hejdå. Jag vill se mig själv i spegeln och titta tillbaka på en orädd, självsäker person. Jag måste börja visa mig, men jag kan inte. Jag vågar inte för jag är rädd. Och jag har levt med det länge nu, men jag är van. Våga tro att jag kan le och skratta tillsammans med dom och hoppas att de släpper in mig.
Kunna hålla hand med någon när man går till bussen. Jag vill se mig själv i spegeln och titta tillbaka på en orädd, självsäker person.
Allting är bara förvirrande och det finns ingenting jag kan göra.

3 kommentarer:

  1. SVAR: hihi tack, jag lyckades läsa ut hela igår!

    Ja, jag är 93:a, men är 16 år. :)

    SvaraRadera
  2. DU ORÄDD? Jenny jag pissar på mig av chock. Du är nog den modigaste vän jag har. Sitter och formar sina byxor som en snopp på lektion, OCH DET ÄR JU IIIINNTEEE MODIGT?!
    Jag skulle aldrig göra det... haha
    Du hoppar ju runt och skriker sån nån galning så jag tror inte du har nått problem med att våga sträcka ut.
    Att du vågar göra saker som ingen anna gör, GÖR DIG SPECIELL!
    älskar dig <3

    SvaraRadera
  3. det är ju bara en dikt. :)<3 älskar dig med.

    SvaraRadera

Kommentera här!