Jag har haft en väldigt skön och slapp dag. Jag har varit med Matilda typ hela dagen, eller ja, dom timmarna vi var vid medvetande och vakna iallafall.
Men när jag kom hem blev det riktig brakmiddag för Marias skull. Jag kan inte fatta att jag inte ska få se henne på FEM månader. Så det är ju lite sorgligt sådär att min fina storasyster åker bort från mig, men jag är glad för henne. Att åka till Kenya är ju verkligen en upplevelse, och jag kanske är avundsjuk på henne, men rädd på samma gång. Tänk om någonting skulle hända vår kära syster liksom, men så får man inte tänka! Glada tankar!
Imorgon blir det nog lite tårar på flygplatsen när hon vinkar med sin hand och lämnar oss för fem månader. Vissa, typ lite äldre personer, tänker att fem månader det är ju ingenting. Det är ingenting jämfört med flera år. Men för mig, är fem månader en riktigt lång tid.
Men det beror ju säkerligen också på vem det är som åker, och hur mycket man älskar den personen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera här!