söndag 1 juli 2012

Två kroppar och en själ.



Egentligen fattar jag inte. Jag fattar inte hur jag kan ha hittat mig själv i en helt annan person. Och det är något jag egentligen aldrig kommer att förstå. Hur två personer kan sitta ihop som sten. Som Simba säger, vi är en. Och så är det verkligen. Jenny och Maja. För två år sedan kände jag dig knappt. Det är det som är så sjukt. Hur snabbt du har seglat in och parkerat dig för att stanna, i mitt hjärta. Det tog ett år och sen var det du och jag som hade ett band som ingenting kan bryta. Vi har klarat högstadiets bravader med galans och jag har absolut ingen tvekan på att vi kommer klara av gymnasiet på samma sätt. Det enda jag ser som ett hinder är våra val av skolor. Många säger att man tappar kontakten med sina vänner från högstadiet när man börjar gymnasiet, men jag säger nej. Det är ens eget val och aldrig en chans på hela denna jord att jag skulle byta ut personen i min bästa vän-roll. Du finns liksom där, och du är där för att stanna.

2 kommentarer:

  1. Man parkerar inte en båt.... Man lägger till. Know you're shit before talking

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ber så hemskt mycket om ursäkt.

      Radera

Kommentera här!