Through the valley where lovers climb.

Nu har Anna varit hemma i Sverige i snart ett dygn och det känns himla bra faktiskt. Fantasticoooo. När vi stod där och vänta på Arlanda så gjorde jag det med spända muskler och förväntansfulla ögon. Sen kom hon. Alltså: Åh. Hon grät från första stund och när hon kramade om Pierre och jag såg lyckan hon utstrålade blev jag alldeles varm och tårögd jag med. Kändes helt overkligt när vi tog hennes pick och pack, slängde in i bilen och begav oss till Vallentuna. Mycket konstigt. Men på ett bra sätt såklart.