För en tid som bara går och aldrig kommer igen.

Vägen i livets början som en stor bred fet väg. Som en stor motorväg med flera, flera filer. Men efter några år, blir den bara mindre och mindre. Val ska beslutas. Hela livet är en väg, som bara delar upp sig i fler och fler mindre vägar. Och förhoppningsvis väljer du rätt väg, av alla som du kommer kunna, eller kanske faktiskt har valt. Men om inte, då är det bara att backa bilen och köra tillbaka. Tillbaka till den korsning där du svängde fel. Det går att göra, det kan bara ta tid. Och kanske orkar man inte ta tag i det, och backa hela vägen tillbaka där det gick snett, för att göra det rätt. Men om du orkar göra det, åka tillbaka en lång väg för att välja en ny, bättre väg så är det värt det. För att på grund av det kanske du kan få den rikedom, den karriären eller den familjen du önskat, just för att du tog tag i det, vände om och gick tillbaka till den punkt där det gick snett. Men om du väljer att göra det, åka tillbaka den där långa vägen, så måste du börja om på ruta ett igen. Besluta nya val, på nya vägar. Därför måste du verkligen tänka på vilken väg du tar, det är ju bra om du väljer rätt direkt, då slipper naturen få mer miljöbesvär av den bensin som släpps ut på tillbakavägen. Hehe.. Men ärligt talat, det finns faktiskt rastställen intill vägarna, om du skulle vilja stanna för att verkligen tänka över vilken av vägarna du ska ta. Här i livet.
Sedan kommer den sista vägen, det sista beslutet. Och det består av två, eller egentligen tre, vägar. Kämpa och hålla sig kvar för att finnas så länge som möjligt eller ge upp. Men väg tre är som en blandning av båda vägarna. När du beslutar dig för att kämpa, men inte klarar av att hålla dig kvar.