Min pappa. Han är sådär bra på allt. Han kan allt och det han inte kan löser han ändå. Han är rolig också. Och snäll. Min pappa är bara bäst och jag ser upp till honom. Det är så svårt att skriva om min pappa. Det går liksom inte. Det finns inget ord som når den nivå jag vill att ni ska veta att han har. De här fantastisk, underbar, otrolig och alla de orden, de räcker liksom inte. Självklart är han ju fantastisk, underbar och otrolig - men han är så mycket mer än det. Ibland när han är hemma och jag kommer hem från skolan så springer han ut från kontoret bara för att krama mig i hallen, eller öppna dörren åt mig. Det är de där små grejerna han gör. Det gör honom till världens finaste. När han är borta känns det så tomt. Inget bus, eller tokigheter. Nu när han är i USA och hälsar på Anna, och jag vet att han inte kommer att komma hem förrän på fredag så känns det lite konstigt. Jag saknar min pappa efter en dag liksom. Jag sitter här och verkligen försöker få ihop ord som ska förklara, men det är omöjligt. Så vi säger bara såhär. Jag älskar min pappa, och han är bäst i hela vida världen.
Jag instämmer!
SvaraRadera