All you have to do is cry.

Idag insåg jag en sak. Den här helgen är den sista sommarhelgen. Den sista riktiga sommarhelgen. För att nästa helg är det september. Fasar och längtar efter detta på samma gång. Både och liksom. Vet inte riktigt hur jag ska känna. Det ska bli mysigt att dra på sig en stor varm stickad halsduk, ett par snygga kängor och känna friskheten i luften när man går ut, och andas så att det kommer rök från munnen - men samtidigt känns det verkligen inte okej att sommaren lämnar oss, tar med sin värme och ljusa sommarnätter och gömmer sig i sisådär nio månader. Men Sverige är bra. Med sin vinter, sin vår, sin sommar och sin höst. Fast nu för tiden tycker jag att man inte hinner uppleva våren. Det är bara några dagar när den massiva mängden snö smälter och sen blir det shortsväder. Och rätt var det är så är vi tillbaka i höstmörkret. Men inte ska jag klaga på höst och vinter, den har sina små guldkorn med - det är bara det att de guldkornen är lite mindre och färre.