torsdag 29 december 2011

She dreamt of paradise.

Ord. Det är något jag är ganska bra på. Att sätta penna på papper liksom. Men nu på senaste tiden har jag faktiskt skrivit mer påhittade ord, men det är ju en talang det med. Fast, talang och talang det vet jag inte men själva grejen med att skriva är något jag tycker om. Förut skrev jag ju lite "poesi" eller vad man ska kalla det, här i bloggen. Men nu på senaste tiden har jag tappat det, dem tankarna har liksom försvunnit. Jag brukade skriva om kärlek, sorg och saknad och allt möjligt - men nu är det som om det är tomt i skallen på mig. Jag vet inte varför egentligen. För jag har väldigt mycket i mitt huvud. Och då kommer vi tillbaka till det här med att sätta penna på papper. Just nu går det inte. Hur mycket jag än försöker få ner alla mina känslor och tankar så fungerar det helt enkelt inte. Det är ju konstigt det där, att hjärnan bara kan säga nej till saker. Jag som brukade skriva så mycket. Ett tag funderade jag på att köpa en fin bok och skriva ner allting som jag har i mitt huvud, men jag gjorde aldrig det. Tur det, det har ju visat sig att den ändå bara skulle ligga och damma någonstans. Att skriva om saknad, eller kärlek eller vad som helst, det är relativt lätt. Det är så uppenbara känslor man har, så det är lätt att göra ord av dem. Men när det kommer till annat, sådant som är lite svårare och lite mer förvirrande, kanske lite mer verkligt - det är då det blir svårt. Men som man alltid säger: "Du ska alltid göra ditt bästa". Och det är väl det som helt enkelt får räcka.
 Jag kommer ihåg att jag fick en kommentar för ett tag sen som sa att de här poesi grejerna är vad som gör min blogg bäst. Det var väl startskottet för att min hjärna skulle börja vägra att skriva dem. Men jag försöker och försöker, och ibland är inte sitt eget bästa det bästa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera här!