Dom som bländats av ljuset.

Det kom som en våg. Den bara sköljde över mig. Tittade på lite bilder från din begravning och mina tankar bara flög iväg. Jag tänker på dig och farmor. Undrar hur ni har det. Det var ett tag sedan jag riktigt tänkte på allt det här, för det mesta så försöker jag undvika det. Men jag tror ändå det är bra att ibland få den här vågen över sig. En påminnelse om att ta hand om livet väl, varenda sekund du lever av det. Jag önskar att farmor hade fått se mig växa upp. Fått se mig gå i skolan. Jag önskar att jag fått mer minnen av dig än vad jag har, farmor. Men det är väl sant det dem säger, sånt är livet. Jag brukar tänka på er ganska ofta, men för det mesta så slår jag bara iväg de tankarna, de gör för ont.
 Sitter här och tänker på er, och hoppas att ni har det bra där uppe. Men egentligen, varför skulle ni inte ha det? Så mycket som ni älskar varandra så spelar det ingen roll vart ni är eller vilka förhållanden det är, det är bara ni som spelar roll. Kärleken. 1+1.