måndag 13 augusti 2012

Don't you remember.








Jag lyssnar på väldigt mycket lugn musik nuförtiden. Lite depp-musik antar jag att man skulle kunna säga. Jag tycker det är rätt häftigt det där, hur vissa låtar kan spegla precis hur du känner. Hur jag känner. Det är inte ofta det är frid och fröjd i tonårslivet kan jag ju säga. Inte i mitt i alla fall. De senaste veckorna har varit allt annat än frid och fröjd och snart börjar min energi ta slut. Om den inte redan har gjort det. Jag går på någon slags extra-energi och mitt glada leende som man annars ser nästan varje minut av varenda dag har liksom tynat bort lite, och leendet har bytts till tårar. Jag tror inte det finns en enda tonåring där ute som inte har något problem. Spelar ingen roll om det är stort eller litet, det finns ändå där. Triggar igång arga eller ledsna känslor och gör dig allmänt deppig.
 För snart två månader sen slutade jag grundskolan och jag såg fram emot min sommar som skulle bli fylld av glädje och lycka. Vilket den blev. Men det jag har lärt mig är att det finns alltid en baksida på det bra. Eller ja, väldigt ofta finns det det i alla fall.
 Om en vecka börjar jag skolan, och jag hoppas att allting blir som vanligt igen för snart orkar jag inte mer. Duracell-kaninen som jag annars är, har liksom försvunnit och det skulle vara bra om hon kunde komma tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera här!