Above us only sky.

Idag har jag varit med min mamma nästan hela dagen. Förutom när mormor kom och åt lunch med oss, och hon, jag och Maria spelade kort. Men efter det har jag bara varit med min älskade älskade fina mamma. Hon är så bra, min mamma. Det är så svårt att beskriva henne, men jag ger det ett försök. Min mamma är underbar. Hon tar hand om tvätten, diskmaskinen och allt det där som man bara antar ska finnas där och inte faktiskt behöva ta hand om. Det jobbet tar hon hand om, och klagar nästan aldrig. Idag frågade jag om hon kunde bädda min säng, för jag var för lat för att göra det. Hon svarar att hon bäddar sin just nu, men tar hand om min efteråt. Om jag frågar henne om hon kan göra min matsäck till någon utflykt, precis som hon gjorde när jag var liten, säger hon ja. Och hon gör allt med kärlek. Det gör inte henne något att göra matsäcken, för att hon gör den till sin dotter. Och det är den största, mest finaste grejen med min mamma. Hennes kärlek. Hon fullständigt sprudlar av glädje och värme till allt och alla. Idag låg vi och gosade i hennes och pappas rum, och tittade på tv och helt plötsligt säger hon att hon älskar mig och ger mig en puss på pannan. Såklart, tänker kanske ni, hon är ju din mamma. Men det är inte alla mammor som är så unika som min. Ibland på helgmorgnarna när jag ligger i sängen och precis har vaknat, och hör henne i köket så ropar jag på henne och hon kommer som ett raketskott. Hon kommer in till mitt rum och ger mig världens mysigaste kram. När jag kramar min mamma känns det som om två pusselbitar sätts ihop. Det är verkligen äkta. Såklart så har jag mina dispyter med mamma. Vi bråkar och skriker åt varandra, precis som de flesta barn gör med sina mammor, speciellt tonåringar. Men vi bråkade mer förut. Då skrek jag åt henne, smällde igen dörren till mitt rum och gick och la mig. Sen lyssnade jag på hur hon diskade i köket, eller gjorde sig klar för att gå och lägga sig och kunde inte, hur mycket jag än försökte, sova. Så jag gick tillslut upp till henne, sa förlåt och vi kramades och jag kunde gå och lägga mig med ett lätt hjärta. Någon gång var jag riktigt arg på henne, och låg vaken i flera timmar, för nej, jag skulle banne mig inte gå ut till henne, hon som varit så dum. Men efter en lång stund, så gick jag in till henne mitt i natten, la mig vid hennes sida och sa förlåt och vi kramades tills jag somnade i hennes famn. Jag har aldrig kunnat sova utan att bli sams med min mamma, och det är en egenskap jag verkligen tycker är bra. Jag mår dåligt när jag har bråkat med någon, speciellt mamma, och kan verkligen inte sova, och det tycker jag visar prov på ett gott hjärta. Ett hjärta som har blivit gott på grund av all kärlek min mamma har gett mig. Jag älskar min mamma mer än ni någonsin kommer kunna föreställa er. Himlens stjärnor räcker inte alls till för att beskriva min kärlek till henne.